Runt Torna Hällestad finns flera av Sveriges främsta fågellokaler, som Krankesjön, Vombs ängar och Klingavälsåns mynning. Artrikedomen är stor året om, men under vår och höst är fågellivet som intensivast, med tusentals gäss, änder och vadare som under sin flyttning stannar till vid de fina våtmarkerna.
Bokskogarna i byns omedelbara omgivning hyser vanliga skogsfåglar som större hackspett, bofink, nötväcka och ringduva, men också lite ovanligare fåglar som skogsduva, mindre hackspett och grönsångare. Stenknäck och kattuggla finns där också. Ungefär var tredje höst och vinter, när bokollonskörden är rik, dras stora flockar av ringduva och bergfink till bokskogen. Bergfinkarna bildar ofta tusenhövdade flockar.
Runt byn finns också många fina hagmarker och där är gröngölingen en karaktärsfågel, som lättast uppmärksammas på sitt gälla ”kly-kly-kly”.
Men även inne i byn finns det fåglar. Ett synnerligen påtagligt inslag är de många råkkolonierna, till många bybors såväl glädje som förtret. Sanningen ligger i betraktarens öron! Men åt de näpna små turkduvorna, som ibland ropar från en takås och ibland spatserar runt vid skolans övergångsställe, kan man väl ändå bara bli glad? Talgoxe och blåmes finns det gott om, likaså koltrast. De många ”gråsparvar” man ser är faktiskt oftast pilfink. Under flyttningstid passar majestätiska tranflockar rakt över byn och för den som håller kvar blicken mot skyn finns det nästan alltid en röd glada att titta på.
Den mest påtagliga kontakten med fåglar får man enklast genom vinterns fågelbord. Med lite tur kommer steglits, stenknäck, domherre och turkduva på besök. Har snön fallit tung och gjort skogens bokollon oåtkomliga kan plötsligt hundratals bergfinkar dyka upp och snabbt göra slut på fröförråden. Sist men inte minst – många fågelbord har sin egen rödhake, som visserligen inte klarar att skala solrosfrön själv, men som verkar klara sig bra på de smulor som finkar och sparvar lämnar efter sig.
Åke Lindström, chef för svensk fågeltaxering och bybo